Artiklar och beskrivningar

om vävning och Weavepoint

Innehåll

m-e.se start

februari 2013

Prickar i uppknytningen







I Vävmagasinet nr 1 2013 finns en beskrivning av en filt vävd i dragrustning. Bindemönstret har jag ritat i Complex Drafting.


Med den här bilden illustrerade jag en beskrivning hur ett bindemönster med solvningar, trampningen, dragnota och uppknytning ser ut i Complex Drafting.


Tina Ignell gjorde mig uppmärksam på att i vävprogrammet visar prickarna på att skaften är oknutna, medan det i vanliga i damastbeskrivningar brukar vara så att det är de ofyllda rutorna som betyder oknutna skaft. Och jag hade inte ens tänkt på skillnaden!


Så hur står det i vävböckerna? Jag började med de aktuella svenska, där damast finns med. Och det blev en intressant läsning! Prickar står för olika saker vid olika tillfällen, och ibland används ringar istället. Hur kan det ha blivit så här?


Vi börjar med en uppknytning till en kypert.


Det är ganska naturligt att man markerar de skaft som ska knytas till tramporna. De fyllda rutorna visar att de skaften ska knytas till tramporna. I svensk nutida handvävning markerar man de skaft som ska sänkas. De ofyllda rutorna behöver man inte bry sig om. Där knyter man ju ingenting alls.


Men om man har en kontramarsch får också de ofyllda rutorna en betydelse. Då betyder de ofyllda rutorna att man här ska knyta för höjning av skaften.



Nästa bild är en uppknytning till en kuvikas som vävs med dubbeltrampning i en vävstol med kontramarsch.


Då ska en del skaft vara oknutna. De måste markeras på något sätt – fyllda betyder ju sänkning, ofyllda betyder höjning. Det blir en prick som markerar de oknutna skaften.

Exemplet är från Väv gamla...s. 25. Ulla Cyrus-Zetterström gör på samma sätt men använder ringar som fyller ut rutorna.


Men hur är det då med uppknytningarna till damast? Vi tar en 5-skafts satin som exempel. Här ska ett skaft sänkas och ett höjas för varje inslag. Man börjar med att rita in sänkningen. Därefter ritas höjningen in – med prickar eller ringar!




Nu kommer prickarna/ringarna att betyda något annat än i kuvikasexemplet. De markerar höjning. Jag tänker att det beror på att man ritar på papper och då är det här det enklaste sättet att rita.


Så går vi tillbaka till min filt, ritad i Complex Drafting. I ett vävprogram betyder både fyllda och ofyllda rutor något. Då blir det naturligt att de skaft som varken är höjda eller sänkta – precis som i exemplet med kuvikas – måste betecknas med något. Och det blev en prick som betecknar de oknutna skaften.


Den som är intresserad av hur man under olika perioder och i olika länder ritat inredningar hittar en intressant genomgång på Bergsdala Spinnhus

Del 1

Del 2

----------------------

Hur man läser ett dragmönster ritat i Complex Drafting finns beskrivet HÄR.

----------------------

Cyrus-Zetterström, Handbok i vävning. 1990.

Eriksson, Getzmann, Gustavsson, Lovallius, Väv gamla och glömda tekniker.1993.

Eriksson, Gustavsson, Lovallius, Varp och inslag. 2008.

Johansson, Opphämta och damast. 1982.


Innehåll

m-e.se start


©Martinsson & Eriksson 2003 - 2019
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.